..Så, när i hundan ska en dricke sockerdricke..
Vet inte om ni har sett Emil i Lönneberga och det avsnitt då han tillsammans med, bland andra, sin pappa besöker socknens årliga marknad, men..
Det dracks inte mycket sockerdricka på den tiden – det står helt klart – men just denna dag har den lille pojken både pengar (pengar som han förövrigt själv har tjänat ihop genom att agera grindpôjk) och möjlighet. Han beslutar sig därför att köpa flera flaskor av den åtråvärda drycken som han sedan låter avnjuta tillsammans med Alfred (drängen). Då Emils fader upptäcker pojkens inköp lyfter han bokstavligt talat upp honom i örat och ger honom en verbal åthutning men så fort Emil får en syl i vädret utbrister han: – När en inte har pengar, då kan en inte köpa sockerdricka och när en har pengar, då får en inte dricke sockerdricka..så, när i hundan ska en dricke sockerdricke?..
Den förvånade fadern finner inget svar på pojkens märkbart irriterade fråga utan fnyser lite förnärmat och förmedlar att det kommer att bli ett besök i snickarboa när de kommer hem, minsann..
För att komma till poängen med min liknelse då..
Nu när vi befinner oss i semestertider ser man besöksfrekvensen på träningsanläggningarna runt om i landet minska med stadig takt och jag är nog inte ensam om att höra ursäkter i alla varianter till den utlovade men uteblivna träningen. Vänder på Emils fråga till alla de som tycks finna ursäkter året om: – När ni är mitt uppe i vardagen och har fullt upp, ja – då hinner ni inte träna. När ni har ledigt från arbete och de schematiska aktiviteterna luckras upp – ja, då kan ni ju inte träna…för då har ni semester…
Så, när i hundan ska ni då träna?