Traditionen med vårt julbord härleds till vikingarnas brutala tid men vårt naturliga beteende kring en buffé går än längre tillbaka, är högaktuell i denna samtid och återkommer med säkerhet även i vår framtid..
Vi människor är sedan urminnes tider programmerade att äta i överflöd då tillfälle ges och lagerhålla överskottet i våra kroppar som reserv för att överleva hårdare tider då skörden slår fel och jaktlyckan vänder. Ganska fiffigt, eller hur? Problemet är att i detta samhälle av välfärd vi sällan bommar hyllan med sädesslag eller disken med redan fällda hjortar, att vårt öde ligger i våra händer och att vi låter neandertalaren inom oss komma till tals med kontentan att reserven vi samlat på hög byggs på – istället för att komma till verklig nytta.
Hela situationen är något av livets ironi – där reserven, ämnad att rädda våra liv – istället tar liemannens parti..
Julen! Ännu ett tillfälle som många förknippar med mat i överflöd och frosseri. Status-uppdateringarna är redan i full gång där stolt-som-en-tupp klappar sig på magen och bekräftar sin lyckade jakt – han nu står sig över fastan och lämnar sitt öde till en högre makt.
Egentligen är det inte maten som sådan som ställer till problem utan vårt allmänna förhållningssätt – återspeglat i portionsstorlek och övertolkning av begreppet mätt.
Mitt råd till den som inte vill vara alltför extrem – välj ut det riktigt gotta och ät med måtta, identifiera de rätter som ni förknippar med jul och glöm inte att ha kul..