Jag är god vän med monstren under min säng och kommer väl överens med rösterna i mitt huvud men ändå anses jag galen – det känns inte fair..
Kombinationen av rollerna mina tre (modern, egot och chefen) håller mig på banan och allra bäst mår jag då de med likställd kraft drar mig åt var sitt håll – det är någon form av hälsosam men utmanande balans som uppstår av slitaget.
Under perioder drar någon rollfigur lite mer än övriga som då måste släppa efter för att deras värd (jag) inte ska ta skada eller brytas mitt itu. I nuläget är det yrkesrollen som fått stå tillbaka en aning för undertecknad har tagit jullov som moder till barnen i veckor, nästa tre. Egot står stabilt, nästintill oberörd och tränar-på som vanligt. Vid andra tillfällen måste chefen jobba lite mer eller egot stå på scen och då får övriga roller helt enkelt tagga-ned..
Denna blogg drivs av egot mitt – ett väl genomtänkt och medvetet beslut – men bilden som här skildras av mitt liv ger läsaren eget ansvar att mig döma in…eller ut. Min familj låter jag bara i förbifarten här ”fladdra förbi”, i periferi, och om mitt arbete ni inte många fakta får för att bedöma hur det går.
Om jag i och med detta, för någon kan verka galen och extrem så är det helt okey med mej. Stabil här står stadigt med hantlarna i näven och löper linan ut då balansen som sådan är min och ingen annans – särskilt inte de som ”bättre vet”..