”There’s no hard decision, when life is simple”…
Skummar igenom magasinet för herrar, levererad med makens rea-fynd som han beställt online. En artikel om bilar..tråkigt och en artikel om David Beckham..mindre tråkigt, men det som fångar min uppmärksamhet är ett citat upptryckt med stora bokstäver över intervjun i direkt relation till uttrycket..
Helt ryckt ur sitt sammanhang drar jag med ens paralleller till träning/kosthållning…”FitnessLifestyle” såklart och de frågor om upprätthållande av motivation som jag regelbundet får och stöter på.
För mig startar inte varje träningspass med ett aktivt beslut om att resa mig upp ur soffan - jag unnar mig istället att åka till gymmet för att göra det som jag älskar.
För mig är inte vägen förbi ett uppdukat ”fikabord” krokig – jag belönar istället min kropp med att målmedvetet passera och fullfölja min plan.
Dessa undermedvetna val och rutiner som jag nu har, har inte alltid funnits där. Det fanns en tid då jag resonerade som så:
- att eftersom jag tränar, jag allt kan äta och ändå resultat få. Att det skulle spela mindre roll var makrosarna kom ifrån, så länge som de balanserade kring en plan. Det var tiden då träning inte alltid handlade om belöning – utan snarare var ett måste, för att bevara kroppen till nästa löning..
Med mitt nuvarande skit-in, skit-ut resonemang jag håller mig frisk och får resultat – kroppen min upplevs inte längre obstinat. Ty det finns en anledning, mina vänner, till att ni inte här kan läsa om sega förkylningar, skador eller träningsbrist – jag har hittat mitt vinnande koncept för hälsa men förstår fullt om det för den oinsatte kan verka trist..
